När du skriver vetenskapliga rapporter hämtar du idéer, teorier, modeller, data och annan information från olika källor. För att en granskare ska kunna bedöma om du uppfattat källorna korrekt måste de anges på ett ändamålsenligt sätt. Det kan göras på lite olika vis, vilket vi redogör för i detta avsnitt.
De källhänvisningar, d.v.s. referenser, som du gör är en service till läsaren. Med deras hjälp kan läsaren bedöma tillförlitligheten i din utredning, men också gå vidare till intressanta fördjupningar som du refererar till.
Grundregeln för referenser är att de ska vara tydliga, korrekta och begripliga för läsaren. Man måste givetvis ange sida eller sidor så att opponenter och andra kan kontrollera referensen utan att behöva leta. Detta tjänar du själv också på när du ska granska dina egna referenser.
Det finns åtskilliga etablerade system för referenser. Här nämner vi endast de mest använda. Alla referenser, citat, litteraturlistor m.m. kan göras enligt APA-systemet, som är ett av de mest använda referenssystemen. Ett annat snarlikt system är Harvard. Det finns även andra hänvisningssystem, t.ex. Oxfordsystemet där fotnoter används. När man skriver en artikel i en internationell tidskrift kan tidskriften ha ytterligare något system för referenser. Det viktiga är att du kan tillämpa principerna för referenser enligt något av de nämnda systemen. Ta reda på vilket system som du ska använda på din kurs. Sök upp en beskrivning av detta system och tillämpa det konsekvent i hela utredningen -- inte bara delvis!
Metoddoktorn ska inte användas som referens i din uppsats. Använd i stället metodböcker och vetenskapliga artiklar som referenser.