Fusk och plagiat vid högskolor och universitet har blivit mycket uppmärksammat på senare tid. För att undvika att ägna sig åt sådan verksamhet är det bra att veta hur den går till. Samt, inte minst, att veta att lärarna vet hur den går till! Det finns flera intressanta perspektiv på fusk och plagiat. Här ska vi beröra några av dessa.
Tyvärr har fusk och plagiat vid högre utbildning blivit mycket uppmärksammat de senaste åren. Några grundliga undersökningar finns dock inte, så man vet inte exakt hur vanligt det är. Antalet upptäckta fall har dock ökat kraftigt. Studier i USA har fått fram mycket varierande plagiatfrekvenser -- från under 10 till nästan 80%. I Australien och Storbritannien har man också fått varierande, men lägre siffror. En del av skillnaderna beror antagligen på att man undersökt olika ämnen, olika utbildningsnivåer och definierat plagiat på olika sätt. Många menar att utvecklingen av Internet har gjort plagiat enklare och mer frestande.
Det kan vara intressant att fundera över de ganska oklara gränserna mellan lämpligt och olämpligt, tillåtet och otillåtet o.s.v. Diagrammet nedan är hämtat ur In Praise of Plagiarism av Russell Hunt.
Russel Hunt hävdar att fusk och plagiat är en viktig utmaning av det rådande akademiska systemet. Figuren visar också på former av fusk som inte behandlas närmare, eftersom de är enkla att urskilja och alla är överens om att de är otillåtna. Men gränsen mellan plagiat och "normal verksamhet" är desto svårare att bestämma. Hunt menar att universiteten hamnat i en slags "knappologi", där man kräver fullständig originalitet i allt som skrivs. Alternativt att man citerar med fullständig källhänvisning allt man påstår, såvida inte uppgifterna är "allmänt kända". Och vilka uppgifter är allmänt kända? Det beror ju mycket på läsaren. Inom journalistik och nyhetsmedia förekommer åtskilligt material från nyhetsbyråer, tidningar, radio och tv som uppvisar så stora likheter att man förmodligen skulle betrakta det som plagiat i akademiska sammanhang. Och som figuren indikerar innehåller förmodligen också en hel del lektioner och föreläsningar, liksom kursböcker, plagiat.
Fusk av typen "otillåtna hjälpmedel i skrivlokalen" är självklart på fel sida gränsen, liksom ändring i rättad tentamen. Vid andra typer av uppgifter är situationen mer besvärlig. Samarbete mellan studenter vid individuella hemuppgifter är t.ex. inte tillåtet, men är ofta svårt att bevisa. Den svenska lagtexten kräver också uppsåt. Detta innebär att rent slarv inte ska ska betraktas "som försök till vilseledande", vilket är lagens benämning på fusk och plagiat. Det innebär dels att vi bör ha så klara gränser som möjligt, dels att vi informerar kursdeltagare på ett sådant sätt att gränserna är säkert kända. Kravet på uppsåt innebär också att fusk/plagiat bara kan förekomma i samband med examination. Olika former av arbetsmaterial får i princip innehålla obegränsat med plagiat, medvetet eller omedvetet sådant. En stor fara är emellertid att slarv med hänvisningar, citat o.s.v. finns kvar i den textversion som senare blir föremål för examination.
Den viktigaste frågan om man vill bekämpa plagiat är att definiera vad plagiat innebär, vilket uppenbarligen visar sig inte vara så enkelt. Däremot är det enkelt att konstatera att god pedagogik och examination är de mest effektiva sätten att motarbeta fusk och plagiat, alldeles oavsett hur man väljer att definiera. Kontroller med olika "antifuskprogram" är således inte det primära. Förebyggande hälsovård är bättre. Som företagsekonomer kan vi alltså arbeta med mottot "gör fusket olönsamt!" Det ska vara bättre i flera olika avseenden (effektivare, enklare, billigare, mer lärande, mer etiskt, mer lojalt mot medstuderande) att genomföra utbildningen på rätt sätt än att överträda reglerna. Men, då gäller det att veta vad som är tillåtet.
Filmklipp som kan komplettera informationen i detta avsnitt:
Metoddoktorn ska inte användas som referens i din uppsats. Använd i stället metodböcker och vetenskapliga artiklar som referenser.